Navigera
• Hem
• Om mig
• Blogg
• Gästbok
• Länkar
• Kontakt
• Våra katter
• Renovering
Arkiv
» Kiropraktorn...
» Blandade...
» Släktfejd
» Med...
» Emmabodafestivalen
Kiropraktorn knakade mig till rätta
Torsdag, 28 augusti 2008, 20:20:34
I förgår var jag på besök hos kiropraktorn för första gången. Det var en intressant upplevelse, hon la mig i de mest konstiga positioner, bad mig ta ett djupt andetag och när jag andades ut hävde hon hela sin tyngd på mig och det knakade till. Hon borrade in sin armbåge i min skinka, det smärtade som bara den, men hon höll kvar och efter ett tag släppte smärtan. Hon tog ett grepp om min axel, det gjorde så ont att smärtan strålade ner i armbågen, men det var en skön smärta och den försvann när hon höll kvar ett tag. För er nördar kan jag ju tillägga att greppet påminde lite om det Vulcans tar i Star Trek, ett grepp som dödar... =)
Efteråt sa hon att hon rätat ut mitt bäcken, något som jag hade svårt att tro, men ok då. Jag visste ju redan att hon inte skulle kunna bända mig rak från min skolios. Men hon sa i alla fall att hon kan lindra den och hindra den från att inte bli värre och det var ju det jag hoppats på. Jag har insett att jag får leva med värk i ländryggen när jag utsätter den för sånt den inte gillar, som att gå längre sträckor, stå stilla under en längre tid, ja till och med sitta stilla. Det ser säkert ut som jag har myror i rumpan när jag sitter på jobbet, men jag kan bara inte sitta still, för då gör det ont. Nu vill jag göra allt för att lindra värken och kiropraktorn är ett sätt, att träna vet ni redan att jag gör och det tänker jag fortsätta med, sen ska jag se till att gå på massage lite oftare. Kiropraktorn sa att det vore bra om jag står under kortare stunder på jobbet, men ja, då får jag ju ont och blir dessutom yr i huvudet, en ond cirkel helt enkelt. Men hon tyckte ändå att vi under hennes behandling ska sträva efter att jag ska kunna stå en liten stund. Jag ska på återbesök nästa vecka, får se om jag vågat stå innan dess, för mycket sitter nog i huvudet också, psykiskt.
Kommentarer (0)
Blandade känslor
Lördag, 23 augusti 2008, 21:47:20
Jag ca 6 år.
Helgen har gått från vemod och gråt till glada skratt. Igår (läs fredag) begravdes Patrics faster. Cancern tog hennes liv, 65 år gammal. Livet är så orättvist ibland. Nu slipper hon i alla fall lida, hon kämpade tappert in i det sista. Vila i frid Inger.
På kvällen begav jag mig iväg på fest i Ronneby, Aspan närmare bestämt, det var Niclas som bjudit hem oss från fd avdelningen. Begravningen under dagen hade gjort mig lite off, men det var ändå en trevlig fest med god mat och roliga tävlingar. Bland annat skulle vi ta med oss en bild på oss själva från när vi var små och sedan gissa vem det var, därav bilden här ovan. På bilden är jag runt 6 år och går på lekis... Ingen kunde gissa att det var jag... De flesta gick bet på hårfärgen, jag är ju rätt blond nu för tiden, men när jag föddes var jag svarthårig, kanske ingen som tänker på att jag är en fejkad blondin? =) Det blev även lite SingStar framåt småtimmarna och jag är duktigt stolt över att jag vann över Fredrik när vi sjöng två Depeche Mode-låtar! Listetta! Världsklass! Ha! =)
Idag (läs lördag) har jag av giltiga skäl varit lite trött, även om jag inte drack så mycket igår så blev det inte mycket sömn inatt. Men jag piggnade till nu ikväll när Patric och jag var på standup. (Patrics födelsedagspresent till mig, tack söt!) Shan the man var i stan med sin show Blattefierad. Han var jätterolig! Många glada skratt, precis vad som behövdes! =)
Kommentarer (2)
Släktfejd
Tisdag, 19 augusti 2008, 18:55:56
I helgen som gick var det släktfejd med släkten Kembring och jag kan knappast uttrycka det bättre än min käre Patric gjort. Så jag hänvisar helt enkelt till hans blogg om händelsen, läs här ->
Kommentarer (0)
Med hjärtat i halsgropen
Fredag, 8 augusti 2008, 19:23:53
Jag är kanske naiv, men jag trodde inte att man skulle råka ut för påtända, aggressiva och hotfulla personer i lilla Karlskrona, i alla fall inte inne i centrum mitt på ”ljusa dagen”. Men det var precis det vi gjorde, Patric och jag, när vi gick hem idag. Vi kom och gick på vår gata, såg hur en man i 25-årsåldern gick över gatan och precis när vi kom fram till vår port kom han fram till oss. Följande scenario utspelade sig (på ett ungefär, jag är fortfarande lite chockad, så detaljerna är jag inte säker på):
Knarkaren (stirrandes på Patric): Varför skrattade du åt min bror?
Patric: Va, jag skrattade inte åt din bror.
Knarkaren: Varför skrattade du åt min bror, han kan inte hjälpa att han är medvetslös.
Patric: Jag skrattade inte åt din bror.
Knarkaren: Har ni 10 kilo hasch?
Patric: Nej, det har vi inte.
Tystnad. Knarkaren tittade hotfullt på Patric, smockan hängde i luften. Så för att han skulle sluta stirra på Patric bestämde jag mig för att säga något.
Jag: Jag såg inte din bror, vart var han?
Tystnad. Knarkaren tittade på mig ungefär som ”vart fick du luft ifrån”.
Knarkaren: Vad heter du? Jag vill veta ditt efternamn och förnamn!
Jag: Varför vill du veta det?
Tystnad.
Knarkaren: Vad är det här för adress?
Tystnad.
Knarkaren gick sen sin väg och sa: Ni ska vara glada att ni har frukost på bordet imorgon!
Vi gick snabbt in genom porten och precis innan dörren slagit igen kom han tillbaka och sparkade hårt mot dörren. Som tur var gick den igen, vill inte veta vad som hänt om han kommit in. När vi kom in i lägenheten var mitt hjärta i halsgropen, jag darrade av skräck och händelsen spelades gång på gång upp på näthinnan. Det var riktigt otäckt och han var väldigt hotfull, stank sprit och i efterhand känns det mest overkligt att det inträffat. Sen händelsen har vi inte vågat gå utanför lägenheten, vi tänkte köpa pizza men det fick bli varma mackor istället. Vi skulle behöva handla, men det får vänta till i morgon. Förhoppningsvis var han så påverkad att han inte minns oss i morgon, men idag vill vi verkligen inte möta honom igen.
Ska man behöva vara rädd för att gå ut på stan i lilla Karlskrona nu?
Kommentarer (1)
Emmabodafestivalen
Lördag, 2 augusti 2008, 20:21:49
Justice.
Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle sätta min fot på Emmabodafestivalen, men så blev det, tack vare bra bokningar. Emmabodafestivalen är en liten festival, de slog rekord i år med sina ca 5500 besökare (och det är lite för att vara en festival). En liten festival med ett stort hjärta och en gemytlig stämning hos besökarna, där så gott som alla är indiemänniskor. Den som hittar fulast kläder på mormors vind vinner, det gäller nämligen att klä sig så ”fult” som möjligt, helst ska det vara tantiga klänningar. Sen är det extra coolt om man tar på sig ett par gigantiska glasögon, bara de är stora, det behöver inte ens vara något glas i dem. Medelåldern ligger runt 16-20 år, så ni kan ju tänka er att vi kände oss som gamlingar... Patric fick till och med en fråga om han kunde köpa ut cigg åt en tjej... Det säger allt om åldern på festivalen och bekräftar dessutom att vi stack ut i mängden (och nej, han köpte aldrig ut några cigg).
Det som mer är annorlunda med Emmabodafestivalen är att campingen och festivalområdet är på samma ställe, folk campar alltså kring scenerna. I vanliga fall ligger campingen en bit ifrån festivalområdet, men inte här. Det innebär i sin tur att folk kan gå omkring med sin alkohol lite hur som helst, bara det inte är glasflaskor. I vanliga fall ser man några band och går sen tillbaka till campingen och festar lite. Men trots allt supande så såg vi inga bråk och folk var faktiskt där för att ha kul och lyssna på musik. En annan grej som var udda var att folk tog med sina campingstolar och satt och tittade på banden, mysigt.
Vi valde att enbart åka dit igår (läs fredag), festivalen pågår i tre dagar, men vi hade tur, alla de banden vi ville se spelade på fredagen. Det blev en bilfärd fram och tillbaka över dagen.
Hästpojken
Ett popband med svensk sång som Patric ville se. Inte mina favoriter, men de dög som underhållning.
Alice in Videoland
Alice in Videoland har vi sett ett antal gånger nu, en blandning av synth och rock med lite punkig attityd, electropunk helt enkelt. De höll måttet och gjorde en ösig och bra spelning.
Stereo Total
Ja jösses, flummigt värre, vi gick därifrån.
Slagsmålsklubben
Slagsmålsklubben är för mig ett sånt band som man inte sätter sig och lyssnar på hemma. Men oj ett sånt drag live! Vi har båda sett dem förr, men det här var den bästa spelningen med dem! De gör musik via bland annat C64, är ett helt kollektiv och står på rad på scen och bara öser ut låtar och dansar som tokar. De fick med sig publiken som glatt dansade till deras snabba, ösiga musik och det gav vid något tillfälle ståpäls att se alla toklyckliga ungdomar dansa omkring.
Gentle Touch
Smedbys finest brukar de kallas. Ja, tro det eller ej, de är från Smedby, samma håla som jag kommer ifrån. Men njae, de var lite tråkiga live och Gustav (sångaren) verkade nästan lite nervös på scen, så han var stel och trist. Det ”intressanta” var att så gott som alla låtar inleddes med en snygg synthslinga och man hann tänka ”åh, det här kan bli bra”, men slingan försvann och gitarrerna tog över. Musiken blev sen någon slags grötig blandning av Joy Division, New Order och The Smiths. Så tja, säkert jättebra musik om man känner sig deppig och tycker synd om sig själv, men live var det ett sömnpiller.
Zeigeist
Zeigeist såg vi på Arvikafestivalen 2007 och blev glatt överraskade. Deras musik kändes ny och fräsch och det var coolt att de både gjorde bra musik och hittade på konstigheter på scen. Vi fick efter den spelningen veta att Zeigeist är ett konstnärskollektiv som helt enkelt bestämde sig för att göra musik och göra något unikt varje gång de stod på scen. Musiken kan närmast jämföras med The Knife, det vill säga electro med speciell sång när den är som bäst. Så givetvis hade jag sett fram emot deras spelning igår, men tyvärr var det inte lika bra som för ett år sen. De hade problem med ljudet, det blev rundgång flera gånger och sångerskan sjöng falskt några gånger. De var inte heller lika spektakulära som de var för ett år sen, då showen kändes betydligt mer påkostad och snygg. Synd.
Justice
Bandet som fick Patric att vilja åka till Emmabodafestivalen, bandet som gjorde att han övertalade mig att följa med (även om jag inte var så svår att övertala). Justice består av två fransmän som är DJ´s och som mixar fram sin musik. Kom ni ihåg Mr. Oizo med hiten Flat Beat? Den gulliga björnen (eller vad han nu var) som rökte cigarr och satt och diggade vid ett skrivbord? Där har ni närmaste jämförelsen med Justice. När Patric har spelat detta band hemma så har jag diggat i smyg, så en spelning med dem var väl inte helt fel. Dock blev förutsättningarna fel för min del, det var sent, det var kallt, jag var trött och min rygg värkte. Med andra ord, hade förutsättningarna varit rätt så hade jag dansat loss fullständigt! Spelningen var suverän kort och gott.
Bilden på Justice när de vinkar adjö här ovan får symbolisera mitt adjö till semestern och till denna festivalsommar. På måndag är det åter till kolgruvan. Hej då sommaren, hej då semestern, jag kommer att sakna er!
Kommentarer (0)